Bonden och tjäran: Skogens förändrade betydelse i norra Österbotten under 1600-talet

I januari 1665 samlades allmogen i Kalajoki socken till ting. Nämnden och sedermera fogden Erik Tawast var närvarande för att lyssna till de besvär och osämjor som rådde i socknen. Närvarande vid detta tillfälle var även en frälsebonde från grannsocknen Lochteå (fi. Lohtaja) vid namn Mats Kuru som på sin och sina medkonsorters vägnar sökte rättens utslag gällande den ”skogs- och utmarkstvist” som uppstått till följd av skattläggningen av ett nyligen etablerat torp. Enligt Mats beboddes torpet av Per Knutsson och hans hustru Margareta Clementsdotter som hade börjat bruka marken och avverka i den närliggande skogen till bränn- och tjärved. Men eftersom detta enligt Mats skett på fel sida av sockengränsen kunde torpets kvarliggande ej accepteras. Frågan huruvida gränsen verkligen gick såsom Mats hävdade var oklar eftersom allmogen i de två socknarna av ålder nyttjat skogens resurser gemensamt. Dock menade båda parter att ingen osämja tidigare existerat tills dess att nybyggarna Per och Margareta börjat fälla den skog som Mats menade rätteligen tillhörde Lochteå. Rätten beslutade därför att torpet skulle rivas så att oredan detta skapat ”bättre må bliva stillad och en god enighet grannar emellan” var möjlig att erhålla.